Vill bli kliad på mage
På morgonen vill iza alltid bli kliad på magen, precis som ni ser på bilderna.
Under uppbyggnad
Sidan håller på att ändras och det ser därför väldigt konstigt ut nu!
Pytteliten
VÅR
Äntligen kan man vara ute på riktigt långa promenader nu när solen och värmen har kommit. Det är underbart!!
11 - 12 veckor
BILDER
När solen är framme är det bäst att ta chansen och värma sig
Att slappa i solen på en filt är det bästa som finns just nu.
Ica kuriren har nu kommit ut...
JAG
RENOVERING
just nu renoveras bloggen och kan då se konstig ut ibland
MODELL BILDERNA
BILDERNA FRÅN ATT JAG MODELLADE I ICA KURIREN
HUNDÖN
I Lördags och i Söndags var jag på hundön och lekte med massor av hundar...
MODELL
Oj, oj, oj vilken upplevelse... Idag har jag modellat för ICA-Kuriren. Det kommer finnas en artikel som heter Gör om dig. Där jag är med på en bild. Så det får ni ta och kolla när den kommer ut för det vet jag inte riktigt än. Matte kommer lägga upp en bilder från fotogratferingen när dom är meljlade till oss.
Jag sover i sängen :)
Hundöarna
Idag har jag varit på hundöarna med leo :) Här är lite bilder från det...
Ha det gött och fler bilder finns på min mattes blogg, klicka här för att komma dit.
Ha det gött och fler bilder finns på min mattes blogg, klicka här för att komma dit.
Dålig Uppdatering
JA, vi har haft det fullt upp den senaste veckan. Jag har lärt mig att gå i trappor så nu springer jag upp och ned ela tiden och snor saker dä uppifrån att slita sönder. Detta gillar tuvärr inte resten av familjen :( men Jag tycker minsan att det är det roligaste som finns. Vet ni det har ju också börjat snöa och jag har varit ute på massor av promenader.
Gamla bilder...
Droppar från himlen
Idag har varit en väldigt vanlig dag. Jag har varit hemma med stor Matte. Imorse så vaknade jag vid ca kl 6 och började leka (jag la mig väldigt tidigt igår) då vaknade stor husse och stor matte och dom tog upp mig i den mysiga sängen så då somnade jag om. Men vet ni vad som hände utomhus när jag skulle gå på min morgon promenad med stor matte. Det kom stora blöta drommar på mig från himelen. Dom var inte snälla och gjorde mig blöt. Så jag ville in på direkten när jag gjort mina behov. När jag kom in la jag mig i korgen framför brasan och värmde mig...det var riktigt skön.
Här är en bild på mig när jag var ungefär 14 veckor....
det var när jag var hemma hos leo och lekte i hans trädgård.
vi hörs!!!
Tråkig matte
Denna gad har varit väldigt tråkig eftersom min matte har varit sjuk och har därför inte orkat leka med mig. Hoppas hon blir frisk snart så jag kan träffaa mina kompisar Zazzi och Leo. Dom är två lagottos. Vi Brukar leka med varandra på Hundön.
Zazzi
Leo
ZazziLeoItaliensk Vinthund
Här är lite information om min ras...
Historia / Ursprung
Italiensk vinthund antas härstamma från småvuxna exemplar av de egyptiska vinthundarna. Från forntidens hellenska och romerska kulturer finns både avbildningar och beskrivningar av dvärgvinthundar. Man vet att dessa dvärghundar var allmänt utbredda som "damernas hund" Det var främst vid furstehoven, men även i förnäma adesfamiljer man fann dessa hundar. Knappas någon annan hundras har förekommit så talrikt i målningar särskilt som dekorativt komplement till damporträtt i såväl centraleuropeiskt som svenskt måleri.
Italiensk vinthund har utvecklats genom italienskt, franskt och tyskt inflytande. I Frankrike och Tyskland har rasen använts till jakt på småvilt, särskilt i samband med jaktfalkar.
Dagens italienska Vinthund kan anses skapad av kontinentala uppfödare, särskilt italienska samt tyska och österrikiska.
Italiensk vinthund är en elegant och förfinad liten hund, som i linjeskönhet saknar motstycke. Dess lätta rörelser och avsaknaden av dvärghundsprägel fullständigar bilden av graciös elegans.
Allmän beskrivning
Den italienska vinthunden är den minsta och spädaste av vinthundsraserna, men med samma karaktäristiska kroppsmodell, snabba, lätta men ändå kraftfulla rörelser och samma lite högdragna självklara elegans som hos de större släktingarna
Italienaren är ingen vanlig "hund" i den bemärkelsen att den trivs i en hundgård, vill sova i en hundkorg eller på en filt på golvet. Den som vill ha en sådan /en "hund"/ bör välja en annan ras! Att skaffa en italienare är som att skaffa en liten "bebis" - och samtidigt få en kattlikt egensinnig liten VÄN.
Den mest målande beskrivningen av denna ras är "ett mellanting mellan gräshoppa, fladdermus och apa" = en mycket livlig, höghoppande/"flygande", vig och intelligent liten varelse. Den har en extremt tunn hud, ytterst lite underhudsfett och en sidenblank superkort päls nästan utan underull. En italienare kräver en hel del av sin ägare, precis som många andra hundraser, men inte i form av timslånga promenader och massor av träning. Nej, den kräver istället massor av närhet, uppmärksamhet och tolerans - det sistnämnda speciellt under valp- och unghundstiden. Någon påstod att då man har italienarvalpar borde man vara utrustad med basebollhandske att plocka ner dem med då de kommer "flygande" i full fart. Denna kommentar är kanske lite överdriven, men det är inte någon ovanlighet att man hittar sin unghund på matbordet (trots att stolarna är indragna), på köksbänken, i fönstret eller på div. andra ställen där man normalt återfinner katter, men inte hundar
Den vuxna hunden är fortfarande livlig, glad, lekfull och oförvägen men betydligt mer sansad och behärskad. Den är mycket nyfiken och sällskaplig. Den vill gärna vara med överallt och deltar i ägarens sysslor. Sätter man sig så ligger den i knäet, helst under tröjan eftersom den älskar värme och särskilt mänsklig sådan, eller annars trippande alldeles bakom. Den är mycket lätt att ta med sig på resor och till släkt och vänner eftersom den inte hårar, inte dreglar, inte luktar hund och inte tar någon nämnvärd plats där den mestadels ligger som en liten hoprullad boll i ägarens knä.
Den italienska vinhundens snabbhet och smidighet gör den idealisk att träna/tävla agility med. Den är orädd, höghoppande och har en suverän stresstålighet (tänder till full aktion på "tre röda sekunder", kör sitt sprinterlopp i full fart och tänder sedan av lika snabbt igen). Till lydnadstävling är den däremot inte en av de lättaste då den, liksom katter och de flesta andra vinthundsraser, endast lyder med motivation och aldrig av tvång. Passar inte "galoscherna" (p.g.a. kallt och blött gräs, blåst, trötthet, otålighet hos ägaren m.m..) så gör de inte och då hjälper vare sig lock, pock eller hot - då är det bara att ge upp och gå hem.
Till vardagslydnad är den synnerligen lättlärd. En mjuk röst, mjuka händer, små tillrättavisningar och mycket beröm är allt som behövs
Temperament
Italienaren är en något självupptagen och egensinnig liten hund som endast älskar en sak mer än sig själv (och det säjer inte litet!) - det är den egna familjen, som den frikostigt slösar sin tillgivenhet på. Besökare skälls först ut, hälsas sedan glatt och artigt på för att slutligen ignoreras. Den har oftast ett stabil psyke som gör att den oftast inte räds någonting, vare sig verkligt eller inbillat! Dess karaktäristiska darranden, som många felaktigt tolkar som rädsla, är uttryck för många känslor (hunger, trötthet, frusenhet, att den är uttråkad o.s.v.) men sällan för rädsla. Den har snarare lite övermåtta av dådkraft (= mod) men däremot väldigt liten skärpa i sitt väsen. Aggressivitet, hanhundsilska m.m. är okända begrepp för italienaren som mer än gärna sover "i en hög" tillsammans med andra hundar oavsett kön, katter, människor o.s.v., med nosen instucken på något varmt ställe.
Det finns dock en sak som kan göra den helt förkrossad och, om det upprepar sig och blir allvarligt, kan knäcka den mjuka italienaren helt! Det är aggressivitet, ilska och elakhet från ägarens sida eller bråk inom den egna familjen samt att bli bortkörd, utestängd och att inte få vara nära de människor den älskar!
Historia / Ursprung
Italiensk vinthund antas härstamma från småvuxna exemplar av de egyptiska vinthundarna. Från forntidens hellenska och romerska kulturer finns både avbildningar och beskrivningar av dvärgvinthundar. Man vet att dessa dvärghundar var allmänt utbredda som "damernas hund" Det var främst vid furstehoven, men även i förnäma adesfamiljer man fann dessa hundar. Knappas någon annan hundras har förekommit så talrikt i målningar särskilt som dekorativt komplement till damporträtt i såväl centraleuropeiskt som svenskt måleri.
Italiensk vinthund har utvecklats genom italienskt, franskt och tyskt inflytande. I Frankrike och Tyskland har rasen använts till jakt på småvilt, särskilt i samband med jaktfalkar.
Dagens italienska Vinthund kan anses skapad av kontinentala uppfödare, särskilt italienska samt tyska och österrikiska.
Italiensk vinthund är en elegant och förfinad liten hund, som i linjeskönhet saknar motstycke. Dess lätta rörelser och avsaknaden av dvärghundsprägel fullständigar bilden av graciös elegans.
Allmän beskrivning
Den italienska vinthunden är den minsta och spädaste av vinthundsraserna, men med samma karaktäristiska kroppsmodell, snabba, lätta men ändå kraftfulla rörelser och samma lite högdragna självklara elegans som hos de större släktingarna
Italienaren är ingen vanlig "hund" i den bemärkelsen att den trivs i en hundgård, vill sova i en hundkorg eller på en filt på golvet. Den som vill ha en sådan /en "hund"/ bör välja en annan ras! Att skaffa en italienare är som att skaffa en liten "bebis" - och samtidigt få en kattlikt egensinnig liten VÄN.
Den mest målande beskrivningen av denna ras är "ett mellanting mellan gräshoppa, fladdermus och apa" = en mycket livlig, höghoppande/"flygande", vig och intelligent liten varelse. Den har en extremt tunn hud, ytterst lite underhudsfett och en sidenblank superkort päls nästan utan underull. En italienare kräver en hel del av sin ägare, precis som många andra hundraser, men inte i form av timslånga promenader och massor av träning. Nej, den kräver istället massor av närhet, uppmärksamhet och tolerans - det sistnämnda speciellt under valp- och unghundstiden. Någon påstod att då man har italienarvalpar borde man vara utrustad med basebollhandske att plocka ner dem med då de kommer "flygande" i full fart. Denna kommentar är kanske lite överdriven, men det är inte någon ovanlighet att man hittar sin unghund på matbordet (trots att stolarna är indragna), på köksbänken, i fönstret eller på div. andra ställen där man normalt återfinner katter, men inte hundar
Den vuxna hunden är fortfarande livlig, glad, lekfull och oförvägen men betydligt mer sansad och behärskad. Den är mycket nyfiken och sällskaplig. Den vill gärna vara med överallt och deltar i ägarens sysslor. Sätter man sig så ligger den i knäet, helst under tröjan eftersom den älskar värme och särskilt mänsklig sådan, eller annars trippande alldeles bakom. Den är mycket lätt att ta med sig på resor och till släkt och vänner eftersom den inte hårar, inte dreglar, inte luktar hund och inte tar någon nämnvärd plats där den mestadels ligger som en liten hoprullad boll i ägarens knä.
Den italienska vinhundens snabbhet och smidighet gör den idealisk att träna/tävla agility med. Den är orädd, höghoppande och har en suverän stresstålighet (tänder till full aktion på "tre röda sekunder", kör sitt sprinterlopp i full fart och tänder sedan av lika snabbt igen). Till lydnadstävling är den däremot inte en av de lättaste då den, liksom katter och de flesta andra vinthundsraser, endast lyder med motivation och aldrig av tvång. Passar inte "galoscherna" (p.g.a. kallt och blött gräs, blåst, trötthet, otålighet hos ägaren m.m..) så gör de inte och då hjälper vare sig lock, pock eller hot - då är det bara att ge upp och gå hem.
Till vardagslydnad är den synnerligen lättlärd. En mjuk röst, mjuka händer, små tillrättavisningar och mycket beröm är allt som behövs
Temperament
Italienaren är en något självupptagen och egensinnig liten hund som endast älskar en sak mer än sig själv (och det säjer inte litet!) - det är den egna familjen, som den frikostigt slösar sin tillgivenhet på. Besökare skälls först ut, hälsas sedan glatt och artigt på för att slutligen ignoreras. Den har oftast ett stabil psyke som gör att den oftast inte räds någonting, vare sig verkligt eller inbillat! Dess karaktäristiska darranden, som många felaktigt tolkar som rädsla, är uttryck för många känslor (hunger, trötthet, frusenhet, att den är uttråkad o.s.v.) men sällan för rädsla. Den har snarare lite övermåtta av dådkraft (= mod) men däremot väldigt liten skärpa i sitt väsen. Aggressivitet, hanhundsilska m.m. är okända begrepp för italienaren som mer än gärna sover "i en hög" tillsammans med andra hundar oavsett kön, katter, människor o.s.v., med nosen instucken på något varmt ställe.
Det finns dock en sak som kan göra den helt förkrossad och, om det upprepar sig och blir allvarligt, kan knäcka den mjuka italienaren helt! Det är aggressivitet, ilska och elakhet från ägarens sida eller bråk inom den egna familjen samt att bli bortkörd, utestängd och att inte få vara nära de människor den älskar!
